Före sin tid

Jag funderar på hur det verkligen är.....

Jag skrev ju i mitt förra inlägg att tiden bara rusar iväg.

Gör den det eller är det jag som stressar iväg?!

Jag har i några dagars tid varit helt övertygad om att Fars Dag är i morgon !

Jag har tom köpt present till far i huset för barnen och våndats över att vi inte

köpt något till makens och min far än. När jag pratade med min mamma förut

undrade jag varför hon inget sa om morgondagen. Dom brukar ju alltid bjuda på middag

på Fars dag. Sen tittar jag av en händelse i min almanacka och ser att det är ju för

tusan inte förrän nästa söndag!!! Snacka om snopet! Här går man och klagar över att tiden

springer ifrån en och i nästa andetag ligger man själv steget före tiden.

Men det är väl som med allt annat, men måste se det positivt - jag har ju i allafall fått

köpt en present redan ;o)

I går kväll hade vi verkligen fullt hus här.

Maken hade hyrt "Sahara" och vi var åtta stycken i och runt soffan som såg

på filmen tillsammans. Min vana (eller ovana)trogen så somnade jag

givetvis i soffan, men det jag såg var bra så jag kan nog rekommendera filmen.

I morse var maken ute och jagade och när han kom hem åkte vi hem till barnens

kusin och grattade det lilla kusinbarnet mina barn fått. Vi har träffat dom innan,

men nu fick vi kommit hem till dom och gratulerat ordentligt.

Därefter körde vi yngsta dottern till bowlingkalas och vi andra åkte hem.

Om ett par timmar ska vi bort till vänner och tillbringa kvällen där.

För övrigt är det EFIT idag och jag kom ihåg det!!! Har faktiskt fotat hela dagen, men gissar att

kommer att glömma det i kväll när vi är borta. Ni får se i morgon

hur länge jag kom ihåg det.

Ha en trevlig kväll