En bra dag

I dag mår jag oförskämt bra, (lite bätter ekonomi hade i och för sig inte skadat) men med tanke på den dvala jag befunnit mig i nästan hela december så känner jag mig pigg idag. Kan det kanske delvis bero på att jag faktiskt rört på mig rätt bra tre dagar nu + ätit rätt bra?! Dessutom så har jag äntligen tagit tjuren vid hornen och fått ringt vårdcentralen för att boka en tid för min onda fot. Jag har sen lång tid tillbaka haft hälsporre och den är väl rätt okej nu, men nu har jag sen en tid tillbaka ont i foten på andra sätt och vill kolla det igen + att jag ville kolla upp min trötthet. Vem vet, man kanske lider av B12 brist eller vad som helst. Har börjar fundera på om det tom kan vara så att det är värk jag har och som börjar så här. I vilket fall som helst så är jag i allafall trött på att ha ont. Hade väldigt tur, eftersom läkaren jag vill till är mycket uppbokad, att få en tid redan på tisdag. Detta pga att jag kunde ta mig till en annan del i kommunen mot vad jag hör till. Alternativet var en tid i mars. Inget svårt val. Så jag tar ledigt ett par timmar på tisdag och får äntligen detta gjort.

-

Idag har jag jobbat och mina tvillingar följde med mig och dagbarnen på en skogspromenad. En rätt rejält sådan, men med hjälp av pulkor till dom små gick det lysande. Skogen är underbart vacker i denna vinterskrud. Sonen utbrast när vi kom upp i sogen " Det ser ju ut som i Narnia" Precis den tanken hade jag då jag gick där häromdagen. Sen hittade vi en massa istappar som barnen plockade och dom blev till Narnias slott.

-

-

Alldeles innan vi kom fram hemma gick vi igenom "vår" bokskog och tittade på allt som folk ristat in i träden. Där finns inskriptioner många, många år tillbaka och denna här nedan gjorde min amerikanska brevvänn då hon var och hälsade på oss för snart 15 år sedan. Henne har jag för övrigt fortfarande kontakt med och jag hittade så sent som i julas ett datum på hur länge vi haft kontakt. Sen maj 1981, i 25 år snart alltså.

-

-

Just nu stökar min man i köket med middagen. Denna mening, ska ni veta, är oerhörd, sällsynt. Jag vet inte ens om jag under våra 22½ år tillsammans ens kunnat tänka dom orden. :o)) Jag är nämligen gift med en totalt okunnig matlagningsman. Han kan på sin höjd koka ägg och nej, jag överdriver inte. Tyvärr! Nu har han i allafall fått ställa sig att skala potatis samt se till att den kokar, hör oxå att han dukar. Köttet görs i ugnen och jag ska snart resa på mig och göra sås + en broccoligratäng.

-

Nä, kära läsare. Jag ska surfa vidare en stund innan middagen avnjuts ;o)

Fast ett surftips första.

Hans Shimodas egna blogg på nätet.

Om det är något av intresse eller ej får du själv avgöra.

Tjingeling!