23 maj 2006

Sorg (+ senare uppdatering + en till)

Igår hände något fruktansvärt!
Våra hundar hade varit ute och satt i grovköksentrén för att torka upp lite. Jag slänger till den större hunden en morot som hon böjar äta på. Samtidigt ska vår lilla hund gå förbi för att komma in i köket. Den större hunden varnar (hon vaktar alltså sin morot), men den lilla hunden går förbi ändå varpå, jag tror, (jag såg inte detta utan hörde bara) den stora hunden flyger på den lilla och troligen biter henne så hennes ena öga åker ur. Jo, det var lika otroligt fruktansvärt som det låter. Makabert! Jag hör bar att hon skriker till och rusar dit för att se vad som händer och ser då detta. Jag kommer ALDRIG att glömma den synen!
Skyndar mig att få bort barnen som undrar vad som händer och som tur är så kommer maken precis hem och kan ta över. Jag blir handlingsförlamad i såna här situationer, han är otroligt handlingskraftig. Han tar hunden och kör ner till djursjukhuset där dom är tvugna att plocka bort ögat :o( Hon ligger kvar där till i dag om allt går bra och är alltså enögd nu.
Jag tänker inte på så mycket annat just nu och ältar detta hela tiden om, OM jag inte hade gett henne den där moroten, OM jag bara hade tänkt till lite och låtit den lilla hunden gå förbi först, jag VET ju att hon vacktar sin mat väldigt Om, Om, Om......
En jävla morot, som den stora egentligen inte ens är så speciellt förtjust i och som den lilla aldrig i livet ens skulle vilja ta i sin mun blev orsaken till allt detta. (och en oklok matte) Våran lilla snälla, söta hund som aldrig skulle göra någon något ont. Hon skulle bara gå förbi......
Nu hoppas jag att allt ska ha gått bra med operationen och att hon får komma hem idag och snabbt kryar å sig utan komplikationer.
Jag önskar så att tiden gick att spola tillbaka.
Uppdatering:
Djursjukhuset har ringt för att meddela att vi kan hämta henne mellan 15 och 16 och att allt gått bra. "Bra" tänker jag, det har väl inte gått "BRA", men jag fattar ju vad dom menar......
Jag känner att spänningshuvudvärk kommer smygande och jag har hela dagen känt hur jag går och spänner käkarna så tills i kväll har jag nog en redig huvudvärk. I kväll ska jag dessutom på möte och vara både trevlig och idérik. Urk......men det är kanske bra att få något annat att tänka på än det elände jag ställt till för min lilla hund.
Ännu en uppdatering:
Nu är hon hemma, vår lilla "råtta".
Jag har inte träffat henne förrän nu för jag har ju varit på möte och mötte maken på vägen då han kom hem med henne. Han var tvungen att åka vägen om apoteket för att få antibiotika och smärtstillande till henne.
Har gjort iordning en bur av kompostgaller i vårt sovrum där hon ska hållas en del för att vara i stillhet och när jag kommer hem sitter hon där och viftar på svansen och bara är sååå glad över att se mig. Otroligt skönt att se henne vid så gott mod efter en sån här händelse. Det är ju oxå något jag funderat mycket på hur hon skulle bli mentalt efter det här. Än så länge verkar hon ha klarat den biten fint. Vi har tom varit ute och hon verkar inte det minsta besvärad av att bara ha ett öga. Det som besvärar henne mest verkar vara tratten hon måste ha.
Hjälp mig att hålla tummarna att hon fortsätter må bra och läker fint.

18 Comments:

Anonymous Anonym said...

åh gumman, blev alldeles kall i magen när jag läste ditt inlägg, vad fruktansvärt!!! :o( :o( hoppas att er fina lilla vovve återhämtar sig snart <3 STORA, VARMA KRAMAR!

23 maj, 2006 11:11  
Blogger Milla said...

Åh Ulrika vilken fruktansvärd otur! Vad ska man säga, jag förstår alla dina tankar! Förhoppnngsvis går det bra och olyckliga omständigheter drabbas ju tyvärr alla av någon gång men det är ju extra jobbigt när det är djur och barn som man själv har ansvar för. Kram till dig och vovvarna!

23 maj, 2006 12:28  
Blogger Mindi said...

Men åh, jag gråter.... så hemskt!
Lilla vovven då!!!!!!!!!!!!

Stor kram!!!

23 maj, 2006 13:31  
Anonymous Anonym said...

Tänker på dig här, finner inga ord. Har mailat dig privat med!

Massor med kramar!

23 maj, 2006 14:06  
Anonymous Anonym said...

USch, vad hemskt Ulrika!! Stackars lilla vovven!! Hoppas hon kryar på sig snart. Måste varit en fruktansvärd syn! Jag tänker på er!

Stor kram!
Camilla

23 maj, 2006 20:07  
Blogger Sportänkan said...

Hugaligen... Håller såklart tummar för att allt ska bli så bra som möjligt!

23 maj, 2006 22:56  
Anonymous Anonym said...

Men lilla pluttan då. :-( Fy så otroligt hemskt! Jag förstår din oro och ångest helt och hållet. :( Olyckan är ibland framme så fort.

Kramar om!!

24 maj, 2006 02:11  
Blogger netha said...

Men va hemskt, sicken tur gubben din är handlingskraftig.
Din lilla vovve går ju tack och lov inte och tänker på vad som hänt utan vantrivs bara med kragen.
Men det är ju så här olyckor händer, om!
Ruskigt, vad ett bett kan gå fel.
Kram Ulrika.

24 maj, 2006 06:08  
Anonymous Anonym said...

Men lilla vovven... hoppas det kommer gå jättebra och att hon kryar på sig fort! En olycka händer så lätt.... detta var väl höjden av otur!

/Jenny

24 maj, 2006 06:17  
Anonymous Anonym said...

Åh.... stackars vovven!!!! Och jag förstår att det inte är någon trevlig syn att ha på näthinnan!

Och alla dess jäkla "OM"!! :( Men utan om, inga olyckor.. och olyckor är ju just olyckor!

Går själv och ältar "om jag bara", "Om inte" hela tiden pga av att stora dottern bröt armen i måndags. Jag hade ropat in henne tre gånger eftersom vi skulle äta, men hon kom inte förrän sista gången.. och då pga av att "sista volten" på studsmattan gick snett. Tänk OM jag hade sett till att hon kom in första gången?! :( Det är ju ingens fel, men man ältar ju ändå när saker händer..

KRAM!

24 maj, 2006 06:47  
Anonymous Anonym said...

Åh, fy 17, så trist! :-(

Vad kan man säga? Jo, att du inte ska förebrå dig! Det finns _ingen_ som helst möjlighet att tänka på alla grejer som skulle kunna orsaka sånt här! Ingen alls! Man gör sitt bästa, och det är vad man kan göra, liksom.

Ingen kan förutse allt, och är det inte mer sannolikt än denna sak, så är det ju i det närmaste omöjligt.

Hälsningar från Sigtuna

24 maj, 2006 07:02  
Blogger Malin E said...

Men fy så hemskt!!!Förstår att du tänker OM hela tiden men sånt kan man ju egentligen aldrig förutse ska ske så ha inte dåligt samvete för det det tycker jag inte.Tur att gubben kom och kunde hjälpa dig!! Måste ha varit hemskt att se det där!!
KRAM!!

24 maj, 2006 07:08  
Blogger mintid said...

Vad hemskt att få vara med om detta! Precis som du säger blir man ganska handlingsförlamad...Vår dotter krockade med vår Leonberger o det tog lite illa vid ögat o dom sek innan man kollat det var hemskt.
Förstår din lättnad när du blev mött av en glad vovve som fick syn på dig! Tänker på er! Kram

24 maj, 2006 07:24  
Blogger ~Susie~ said...

Åh, Ulrika!! Vad jag lider med dig!! Jag skickar massor med kramar!

24 maj, 2006 08:02  
Anonymous Anonym said...

Å nej vad läskigt! Håren står rakt upp på mina armar efter att ha läst detta och jag ryser, så hur ska du må. Ulrika jag skickar dej verkligen massor med kramar.

24 maj, 2006 12:11  
Blogger Mindi said...

Ulrika, kan du maila mig... Har tappat din adress i kraschen!

Kramis!

24 maj, 2006 17:07  
Blogger M said...

Åhhh..Vad tråkigt!!
Just så blev vår lilla Cavalier av med sitt öga!!! Vetrinären sa att det hände ganska ofta (små hundar)Hoppas det läker fint...
Kram M.

24 maj, 2006 19:07  
Anonymous Anonym said...

Stackars lilla Thilda, men anklaga inte dig själv. Det är händer tyvärr ganska ofta småjyckar, speciellt de med lite större ögon.
Hoppas hon mår ok nu.

Kramar

26 maj, 2006 00:02  

Skicka en kommentar

<< Home