10 år

Jag tror minsann att vi haft den första riktiga sommardagen.

Lagomt så här i början av årets första sommarmånad, juni.

Dessutom tog våra 10 åringar årets första dopp i havet i lördags. Jag trodde nog inte riktigt på dem när dom packade ner badkläder då vi for ut till den ö som ska vara vårt hem många dagar och nätter i sommar, men dom doppade sig verkligen och inte bara en gång.......

Jag skriver fortfarande "10 åringar", men faktum är att dom blir 11 år på självaste nationaldagen. Jag suger på dom där få dagarna som mina yngsta barn är 10 år. 11 år låter så mycket större och just nu är dom i en alldeles förträffligt trevlig ålder. Dom kan stanna där tycker jag.Det är sånt man blir medveten om då man har tonåringar oxå. När man är 10 år så är man lagomt stor för att klara sig så där lagomt mycket själv, men ändå så pass liten att mamma och pappa fortfarande vet bäst och vet var man är.......Dessutom har man inte så många tokiga ideér som man tyvärr får några år senare. Jag kan gå med på att dom blir 11 år oxå, men sen räcker det. ;o))

När jag tidigare idag frågade min 10 (11) åriga dotter vem hon lekt med i skolan idag fick jag en mycket kall blick och ett svar som ekade-" LEKT?!" Insåg snabbt vad som var felet och ändrade mig till "varit med". Försökte ta henne i handen när vi var på väg in på Lindex idag och fick samma besvärande blick som tidigare.

Men i kväll när hon skulle lägga sig så låg hon där så sött med sin lilla tiger och ville ha godnatt kram så jag kan nog få njuta av dom där små liven något år till.